Hur kan en dröm kännas så verklig?

Jag gick omkring hela morgonen och log och var oförskämt glad, men sen när jag började tänka på varför jag var så glad så vart hela min värld upponed. Det var en dröm. Hur kan allting vändas sådär snabbt, och hur kan en dröm vara så verklig? Och framför allt, hur kan man tänka så mycket på en person som man inte ens känner?
Det var den underbaraste drömmen jag någonsin haft, på grund av dig. Men det bästa med den var nog att den var så bra, så jag trodde att jag drömde. Allt var som taget ur en film. Det borde ha gett mig en ledtråd om att det inte hände på riktigt. Men ändå så vaknade jag med ett stort brett leende och tittade ut på det vita på bakgården dit du följt mig hem. Är jag så desperat så jag lurade mig själv att tro att det hade hänt, eller var det kanske en till av mina sanndrömmar? Nja, en sanndröm var det då inte. Hur skulle det kunna vara det?  Vi har inga gemensamma vänner, så vi lär aldrig träffas på det viset.
Jag ser dig varje dag, men kan inte hälsa, vågar inte ens säga hej.