Det går bara nedför nu.
Det känns som att jag tar 3 steg bakåt när alla andra rör sig framåt. Som att jag är i ett rum av glas och tittar på världen som snurrar och jag bara sitter still. Jag har inga planer, ingen tanke med mitt liv. Bara skulder. Och orealistiska drömmar. Orealistiska på grund av valen som jag redan gjort. Orealistiska på grund av känslan av att sträva bakåt. Så många saker jag vill ha - så många saker jag är rädd att förlora. Och så otroligt många saker jag saknar.


Det låter kanske hemskare än det är. Men det är så här det känns just nu.
Tur jag har mina älskade hjärtan ♥