Nu kommer jag berätta en ganska tråkig sak.
Jag vill bara först berätta att jag är väldigt feg, det vet jag. Och jag kan inte bråka med folk, för när jag blir arg så börjar jag typ gråta och jag gråter aldrig, aldrig offentligt. Så det gör det lite svårt för mig att argumentera häftigt eller bråka med folk.
Så därför skriver jag ganska mycket. Ofta på ställen där ingen ser det men nu tänker jag skriva ner allting här. Jag hoppas att ni respekterar sånt jag säger och om jag skriver något som ni inte tycker är rätt så skriv en komentar så respekterar jag era åsikter.
Nu ska ni få höra min väldigt jäääätte trevliga dag enligt mig. Jag tror nog att några har en annan syn på berättelsen.

Vi gör ett grupparbete på skolan, eller egentligen så vet jag inte om det kan kallas grupparbete när det är 2 st som bestämmer allting och de andra bara tar order men jaja.
Så då idag så ringer ena tjejen till mig, vi kan kalla henne Hitler, och säger att jag ska skynda mig dit för vi ska repetera allting för vi hade ju redovisning idag. Men eftersom vi inte har med allt som man ska för att få G så frågade jag om vi inte hade bestämt att redovisa nästa vecka men hon säger då att "alla vill ha det bortgjort så vi ska göra det idag istället". Jaja tänker jag och skyndar mig dit. Då möter jag två ur min grupp vid skåpen som inte visste att vi skulle redovis idag och dom tyckte inte att vi skulle göra det för vi var ju inte klara. Så vi blir lite sura för att Hitler har dragit alla över en kant och bestämt att vi ska redovisa idag. Så vi går och säger att vi kan ju inte redovisa idag för vi har ju inte med allt och då suckar hon och säger att hon inte orkar spendera nå mer tid till dethär arbetet. Då blir vi ganska förbannade och bestämmer oss för att vi ska gå och göra de som vi har kvar men då följer hon efter och tar över allt i alla fall. Sedan sitter Hitler och Miss X och pratar hela tiden och bestämmer allting. När jag försöker komma med ideér så blir jag ignorerad och då orkar jag verkligen inte bry mig längre. Det blir alltid så när dom två sitter och pratar. I början av arbetet var jag faktiskt tvungen att skrika "Kan ni lyssna kanske?!" Och som jag förklarade där uppe så tycker jag inte om att skrika. Då hörde dom faktiskt vad jag sa men dom lyssnade då inte.  "Ingen kan väl ha nån bra idé förutom vi?%)" Näe nu var jag dum, och det är inte de jag vill vara med dethär. Jag gillar Hitler och Miss X, i alla fall innan dethär grupparbetet. Jag tror bara jag har fått för mycket av dom nu. Men åter till idag. Då hade Hitler sagt att vi skulle stanna kvar efter skolan och arbeta med det vi måste få klart men sen så skolkar hon och en annan i våran grupp sista lektionen så då tänkte ju jag att självklart kommer dom inte tillbaka, det skulle då inte jag göra. Så jag ringde till mormor och sa att hon inte behövde ut med hundarna före dom skulle bort för då kunde jag ta 14.20bussen hem. Men sen kommer dom tillbaka så vi träffades där uppe och arbetade ett tag. Då tog jag upp att jag skulle fara 14.10 för att inte missa bussen och då vart dom sura men jag tycker dom få skylla sig själva om dom sticker sådär och inte svarar på sms. (Okej, smset var inte det gladaste men dom kunde ju ha sagt att dom skulle komma tillbaka, eller?) Sen så frågade jag varför vi ens va där vi andra eftersom de bara var dom som bestämde. Då vart dom sura och sa att jag skulle säga det som jag ville och då sa jag att jag inte hade något att komma med just nu men annars så lyssnar dom ju inte heller. "Som när?"  Ja som sist när vi satt här idag svarade jag. "När jag pratar så avbryter ni alltid eller så lyssnar ni bara inte"
"Ja men det är faktiskt lite upp till var och en att se till att man blir hörd om man vill säga nåt." Det var bland det fulaste jag har hört. När man hör att någon annan pratar så lyssnar man och visar respekt, framförallt när man arbetar i en grupp. Även om man kommer på något jättebra så kan man vänta tills nästa är klar. Och Miss X kan inte säga att hon inte hörde mig eftersom vi hade ögonkontakt men hon började ändå prata mitt i min mening. Det gjorde mig väldigt arg, men mer sårad. Jag tycker inte man gör så mot någon. Men hur som helst så "förlorade" jag det argumentet om att dom aldrig lyssnar men sen kommer jag på det där då jag var tvungen att skrika åt dom. Men det var försent så jag kom inte med någon bra comeback så nu är dom väl malliga för att dom hade "rätt" så att säga.
Det jag framförallt vill säga med dethär är: se till att aldrig behöva vara så här arg en hel dag. It's exhausting.
Har ni något problem, var inte som jag. Ta upp det med folket.

Om ni får höra att jag har snackat skit bakom era ryggar så var det verkligen inte det jag ville göra. Jag behövde bara ventilera mig för annars skulle jag skrika nå så jävulst åt er och det vill jag inte heller göra. Jag har gärna kvar er som vänner men jag tror vi har fått lite för stor dos av varandra efter dethär.
Men det skulle bli tråkigare i skolan, det måste ni erkänna.
Peace out.


P.S. Det var inte jag som kom på smeknamnet Hitler, bara så du vet.