Hade seriöst den skummaste natten någonsin i natt.
Hade så verkliga drömmar så det känns inte ens som om jag har sovit något alls.
Första drömmen var allmänt skum. Ett hus på vårat kvarter hade brunnit ner, och en kille jag kände hade varit där i. Och det var så himla läskigt hur fruktansvärt lessen jag var. Jag grät och grät och skrek och skrek. Och på morgonen så var ögonen knallröda och torra, så gissar på att jag grät påriktigt.

Den andra drömmen var något som kunde ha varit verklighet. Var i Göteborg o gick på stan med Emil och Pär. Klagade på att jag hade ont i benen efter att ha gått omkring så länge så vi satt oss för att fika, då ringde min mobil (väckarn) och jag vaknade. Förstod inte vart jag var, eller hur jag hade hamnat där :S Kändes jätteskumt när jag kände igen mitt rum, för jag hade sett cafeét så verkligt, och hört alla ljud.

Helskumt. Och just nu känns det inte som om jag har sovit något på flera dar. Och har fortfarande äckligt verkliga minnen från första drömmen. Känns som om jag vill gråta hela tiden men har ingen aning om varför.



Och jag känner att jag saknar någon så fruktansvärt mycket, men vet inte vem det är jag saknar. Säkert någon slags blandning mellan A, E o D..

Jag säger att jag saknar A. Almighty istället. Känns bättre så. Och saknar faktiskt Anna, fast inte på samma sätt. Men ändå. Pratade med henne i tele igår o då lät hon inte ens nästan som sigsjälv :P Dumma dialekter som smittar så hemskt..

Nu ska jag duscha, se Bones och sen blir det sängen.
Ställer klockan på 03.30.
Hooj