Man blir rätt psykiskt störd, eller okej galen, av att tänka så mycket på framtiden som vi 91or måste göra just nu. Ska man flytta, ska man plugga, vad vill man jobba med, betala egna räkningar, hitta bostad osv osv osv osv..

Jag måste säga att mitt liv är ganska perfekt just nu i denna stunden.
Visst det vore härligt med ett jobb så man har lite pengar, men det är härligt att ha hela dagarna på sig att göra vad man vill eller ingenting alls. Och visst vore det mysigt att ha en pojke att kramas med på kvällen, men det är roligt att få vara ute på krogen o ragga med vännerna ;P. Okej, helt ärligt skulle jag föredra att ha samma pojke varje kväll.
Men ändå, jag har vänner, jag har hundar, jag har familjen. Jag har saker som betyder något påriktigt.
Jag har eventuella jobb i både England o Göteborg. De bästa ställena på jorden. (Eller okej, har aldrig varit i England, men hallååå, det är ju England!)
Jag är lycklig. Det känns bra.
Men känns ändå som om jag måste bort från staden. Mina vänner flyttar. Vet inte hur jag pallar det. Om dom far iväg och skaffar nya liv, och jag är kvar här i det gamla. Och det gamla kommer inte vara samma sak utan dem.
Matilda Sundin och Anna Lindroth är 2 av dom mest värdefulla sakerna jag har. Kan inte föreställa mig livet utan dem. Jönköping och Norge? Visst äre onödigt. Men om jag då hamnar i Götet så kommer jag då träffa Anna en hel del iaf! Vi håller tummarna.
Jag älskar er flickor! Då vet ni=)