Brukar som sitta o kolla igenom bloggen från förr, se vad jag gjorde den här månaden fast förra året. Rätt kul oftast :P

Men då äre ju bara så att dessa månader av mitt liv spenderade jag med att tänka på dig. För du var det bästa jag visste. Och jag älskade dig. Faktiskt. Jag, älskade någon. Påriktigt.
Och jag vet att jag inte bryr mig längre.
Du var en skit som krossade mitt hjärta. Jag lever med det.
Men det är så jobbigt att läsa allt jag skrivit. För jag vet att det är mina känslor. Jag kände sådär för dig en gång. Det kommer aldrig ändras.
Och jag saknar dig. Fast inte dig, jag saknar någon att ha sådär..
Jag vill bara spöa skiten ur dig för allt du gjort mot mig, men på något sätt vill jag säga tack också. Någon måste ju vara den första ändå så, tack för tiden tsm.
Du betydde mer för mig än du förstår.
Så tack.



Kände att jag behövde skriva av mig, även om jag inte riktigt vill att någon annan ska veta det. För om jag skulle skicka ett sms till dig så har jag en känsla av att någon kommer hyra en hit-man för att ta död på mig..
Finns ju ändå en chans, väldigt väldigt pytteliten chans, men ändå en chans att du skulle råka läsa detta.