Jag verkar vara ensam om att tycka att det är konstigt att jag får skulden för att min 28åriga bror försover sig när han börjar kl. 15.00.
"Visst kunde du ha väckt mig?!" Visst fan är du nog gammal att kunna stiga upp själv?!!

Osså tjatar mamma om bensinen, och jaa, det är väldigt mycket pengar. Men det är ju bara jag som kör nu för tiden så jag får så jävla dåligt samvete för de.
Var så arg på att alla var sura o allt gick fel så hade inte tänkt komma hem ikväll, hade tänkt fara ut till Sjön o sova i husvagnen. Det är fan underbart, bara jag o Holly, inga krav från föräldrar, arbetsförmedlingen, pengar, jaa.. Inga krav från livet. Jag orkar inte bli vuxen.

Och jag känner mig som en jävla idiot. Jag gillar inte att känna mig som en idiot. Jag brukar inte ha så mycket emot att erkänna att jag har fel, men det gör ont att ha fel om det här. Jag trodde du var min vän.
Och mina bästa vänner försvinner sakta men säkert.
Och jag verkar inte få ta med Holly till England, om jag nu får jobbet. Och jag måste fara. Jag måste bort.

Nu när jag har klagat av mig lite så blir det sängen.
Hooj

(En bild från fotokursen)