Det skrämmer mig att jag inte känner några av personerna jag kallade vänner för bara ett år sen. Jag blir irriterad av omogenheten, och stör mig på saker hos dom som jag gillade förut. Har jag förändrats så mycket? Eller är det ålderskillnaden? Är jag helt enkelt mer förståndig än att tjaffsa om småsaker?

Det stör mig att allt blir jävla tjaffs varje gång för då vill jag inte fara. Fast jag vet att jag vill längst in. Och om jag inte far ångrar jag det, så jag far och är negativ och förstör stämningen med mitt dåliga humör. Nej, allt är inte erat fel. Men det suger att jag har förändrats.



Och nu så kan jag ju förklara rubriken på föregående inlägg, "Dumma schimpanser" :P Igårkväll såg jag ett program om en schimpans som attackerade en kvinna och typ slet henne i stycken. Har hört om historien förut när den hände men nu hade dom filmat o rekonstruerat det. Det sög! Har haft mardrömmar hela natten om den där jävla schimpansen! :O :( Hubbalahubbala creapy.

(Var ju inte riktigt såhär det gick till, han använde tänder o skit... Men den var söt :])


On other news.. Vart inget möte. Pust. Härligt att inte behöva stressa ihjäl sig! :)